Jaha, dum som man är fick jag igår en p-bot. Jag stod på innergården till mitt hyreshus där det normalt alltid står bilar. Tydligen var detta förbjudet att parkera zon. Jaja, skyll mig själv när jag inte tittar efter skyltarna. Det som förvånar mig är inte p-boten utan min reaktion på en p-bot. Sitter det något djävulskap i mänsklighetens DNA som aktiveras när man får en p-bot? Jag lovar, jag kunde lätt identifiera mitt humör med Magnus Ugglas gamla låt P-F, så arg var jag. Inte på parkeringsvakten som bötfällt mig utan för den fullkomligt onödiga utgiften. Ett par fördelar hade det dock med sig och man får ju se det från den sidan nu.
För det första upptäckte jag p-boten när jag satt i bilen på väg till motionsspåret. Jag var så arg när jag kom fram att jag sprang 5 km, den tuffa slingan, utan att blinka. Oj vad jag kutade.
För det andra fick jag äntligen tummen ur och var och hyrde mig en parkering i ett värmegarage med tv-övervakning. Som tur är fick jag tillgång till platsen på sekunden. Så nu står bilen i tryggt förvar, jag behöver inte skrapa några rutor till vintern, jag behöver inte oroa mig för fulla ungdomar/vuxna som springer ute på gatan och kastar saker och gör ifrån sig lite här och där.
Så på sätt och vis gjorde den ju nytta. Men jag var sur igår
